top of page
Välkommen till Arkivet
Här hittar du nästan alla Trixters föreställningar hela vägen till starten 1990!
2023
THE ART OF BEING MANY
Åldersgrupp: Vuxna
Turnéområde: Hela landet
Föreställningar per dag: 1
Max publikantal: 30
Premiär: 2023-10-28, Göteborg
Konstnärligt team: MEDVERKANDE:
Manus och regi: Birte Niederhaus
På scen: Annika Nordin
Musik/komposition: Anna Gustavsson
Film & projektioner: Fredrik Egerstrand
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljud- och ljusteknik: Miranda Seiborg Wikström
Affischbild: David Diehl
Pressfoto: Ines Sebalj
Producent & Kostym: Anna Sefve
Det finns så många trådar
till nutiden i Hannah Arendts
tankar om lögnen i politiken,
faran med byråkrati,
flyktingar och det totalitära
samhället, för att nämna
några.
Hannah var tydlig och
kompromisslös i sina teorier
och skrifter. Hon var
provokativ för många och
inspirerande för fler. Så än idag.
Åldersgrupp: Vuxna
Turnéområde: Hela landet
Föreställningar per dag: 1
Max publikantal: 30
Premiär: 2023-10-28, Göteborg
Konstnärligt team: MEDVERKANDE:
Manus och regi: Birte Niederhaus
På scen: Annika Nordin
Musik/komposition: Anna Gustavsson
Film & projektioner: Fredrik Egerstrand
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljud- och ljusteknik: Miranda Seiborg Wikström
Affischbild: David Diehl
Pressfoto: Ines Sebalj
Producent & Kostym: Anna Sefve
Det finns så många trådar
till nutiden i Hannah Arendts
tankar om lögnen i politiken,
faran med byråkrati,
flyktingar och det totalitära
samhället, för att nämna
några.
Hannah var tydlig och
kompromisslös i sina teorier
och skrifter. Hon var
provokativ för många och
inspirerande för fler. Så än idag.
2023
THE ART OF BEING MANY
2023
THE ART OF BEING MANY
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Blue Air
Regi: Johan Gry
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljud och ljus: Miranda Seiborg Wikström
På scen: Annika Nordin, Guled Abdullahi Ali, Ingvar Örner, Kristin Falksten,
Producent: Anna Sefve
Blue Air är en ömsint resa genom en samtida verklighet; från själens mörkaste
skrymslen och hela vägen upp i det blå.
På ortens psykiatriska klinik träffar Rita andra som också tappat fotfästet. Några är
patienter, några är anhöriga och personal, några svävar mellan liv och död. En kväll
inträffar en våldsam incident som sätter en kedja av minnen och händelser i rörelse
bakåt och framåt i tiden. Rita är vårt opålitliga vittne. Och snart är ingenting sig likt.
Under de senaste tio åren har antalet sjukskrivningar till följd av utmattning och depression skjutit i höjden.
Regi: Johan Gry
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljud och ljus: Miranda Seiborg Wikström
På scen: Annika Nordin, Guled Abdullahi Ali, Ingvar Örner, Kristin Falksten,
Producent: Anna Sefve
Blue Air är en ömsint resa genom en samtida verklighet; från själens mörkaste
skrymslen och hela vägen upp i det blå.
På ortens psykiatriska klinik träffar Rita andra som också tappat fotfästet. Några är
patienter, några är anhöriga och personal, några svävar mellan liv och död. En kväll
inträffar en våldsam incident som sätter en kedja av minnen och händelser i rörelse
bakåt och framåt i tiden. Rita är vårt opålitliga vittne. Och snart är ingenting sig likt.
Under de senaste tio åren har antalet sjukskrivningar till följd av utmattning och depression skjutit i höjden.
2021
Deus ex machina
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
2021
Deus ex machina
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
2010
En timme kvar
Regi: Petra Revenue.
Musik: Björn Knutsson.
Scen: Ger Olde Monnikhof.
Ljus: Efraim Kent.
På scen: Ingvar Örner, Karin Blixt, Tina Lenne, Lars Andersson samt Miran Kamala.
Foto: Oskar Allerby.
Grafisk design & produktion: Peter Alfredsson.
Ett par recensioner
Teater Trixter firar 20 år, en aktningsvärd ålder för en svensk frigrupp. Ibland sägs att 13 år är en lagom livslängd, sedan falnar ofta konsten. Fast inte för Trixter, just 2003 gjorde de faktiskt en av sina finaste uppsättningar, Nattvandrarna av Kristina Lugn.
Nu gäller det en annan stor poet, Thomas Tidholm. En timme kvar, skriven direkt för ensemblen, är en klockren Trixterpjäs, med andra ord en lätt absurd historia om det märkliga vi kallar för liv, människa, mänsklighet. Tidholm skrapar inte med foten runt livsfrågorna utan drämmer till med en existentiell melodram förlagd till dödens väntrum, en läkarmottagning, där den ytterst alldaglige Roger möts av doktorns besked att hans genetiska kroppsklocka är programmerad att stanna prick klockan 15.49.
En timme att leva, en pjäs ungefär lika lång – onekligen en kärv premiss att bita i. Ändå griper Trixters uppsättning mig rätt i hjärtekudden. Spelet växlar mellan absurd sjukvårdsrealism och drömscener med dödens sändebud på jordiskt uppdrag till Tidholms poetiska bildspråk där en röd trampbil eller en blå ballong lyfter pjäsen och luftar med tillvarons sublima magi. Spetsat, ska sägas, med några kravlösa stänk till råd om att vi kanske borde ta bättre vara på vår livstid.
Djupt. Men ensemblen har valt rätt ton. Som den genetiskt dödsmärkte Roger är Ingvar Örner en härligt bitter kontrast till både vetenskapliga och romantiska livssanningar. Lars Andersson gör en övertygande helknasig doktor, Karin Blixt skapar komik med inte mycket mer än sin lysande tajming. Miran Kamala och Tina Lenne som dödsänglarna är väl stiliserade, men så har de också att förkroppsliga tillvarons ytterst fördolda.
En meningsfull jubileumsföreställning, kort sagt. Söker man konstens roliga nytta är det till Trixter man ska gå.
Sven Rånlund
Trixter står tiden ut
Det står människoliv på spel här, visserligen bara mitt men det är jag som har hand om det.” Så lyder en av många klockrena oneliners i författaren och poeten Thomas Tidholms En timme kvar som Teater Trixter har urpremiär på.
Hur skulle du reagera om du fick veta att du har en timme kvar att leva? En del skulle förmodligen tillbringa den sista timmen med att deppa ihop, rannsaka sig själv och sitt liv och vänta in döden. Eller tvärtom, festa ordentligt och glömma alla sorger och bekymmer.
Roger (Ingvar Örner), huvudpersonen i Teater Trixters enaktare En timme kvar, gör ingetdera. När hans minst sagt excentriske läkare, Dr Borscht (Lars Andersson), meddelar att hans hjärta är tidsinställt och kommer att sluta slå om en timme vägrar Roger först att tro det. Samtidigt grips han av en lätt panik, och en viss uppgivenhet.
Han gör inte direkt något konstruktivt under sin sista timme, i stället hänger han kvar vid läkarmottagningen och försöker få Dr Borscht att ändra diagnosen. Men doktorn pekar på papper och provsvar och är är helt okänslig i sitt bemötande, “hade du kommit när du först blev kallad hade du haft två veckor kvar”. Samtidigt förföljs Roger av “Förste” och “Andre” (Miran Kamala och Tina Lenne), två ganska oförklarliga typer som ska göra bokslut över hans liv.
Det låter onekligen väldigt tragiskt, och i Tidholms text ryms en del tillfällen för svärta. Men Petra Revenues regi och ensemblens spel väljer att istället gå på den svarta komedins linje, något som med facit i hand visar sig vara den rätta.
I en fin scen mellan Roger och den dumsnälla sjuksköterskan (Karin Blixt) blir det visserligen en del djup och känslor, och den frustration Roger visar bär stundtals på riktig rädsla. Egentligen är det inte rädsla för döden, utan för den sista stunden. Blandningen fungerar mestadels, tack vare Ingvar Örners strålande skådespeleri som skildrar Rogers otålighet med en fenomenal fingertoppskänsla.
Döden i sig är egentligen inte speciellt rolig, men att den sista stunden innan den infaller kan vara det visar Tidholms pjäs i händerna på Teater Trixter. Att dessutom från början berätta vad den handlar om och ändå göra den helt oförutsägbar är en bedrift i sig. Samtidigt är det hela tiden något som saknas. Inga frågor ställs. Förste och Andre ges inga presentationer, plötsligt är de bara där i lappade frackar och säger “kloka” saker. Är de dödens eller nästa livs utsända? Eller något helt annat? Ett par gånger blir de personer från Rogers förflutna som möter honom igen, men det blir lite för futtigt, trots fint skådespeleri. De hade behövt mer utrymme, eller inget alls. Men det kanske inte är meningen att publiken ska få veta mer, vi kanske bara ska acceptera.
Thomas Tidholm har specialskrivit En timme kvar för Teater Trixter, och som vanligt levererar Trixters samspelta ensemble. De ytnyttjar scenrummet ypperligt, och scenografen Ger Olde Monnikhof har på ett enkelt men smart sätt tagit tillvara på allt från scendjup till takhöjd. Efraim Kents ljussättning arbetar tillsammans med scenografin och resultatet blir förträffligt.
Men trots all skicklighet som finns bland de inblandade genomsyras föreställningen av en känsla av saknad. Saknad efter ett större djup och starkare riktningar. Det finns en viss ytlighet och en del konstiga reaktioner hos Roger men han är ändå en totalt trovärdig person, och att han är den enda i dramat som egentligen är det, är en snygg detalj. För realism är inte riktigt huvudingrediensen här, föreställningen visar mer en skruvad variant av hur verkligheten skulle kunna vara. Kanske.
Helena Krantz
2010
bottom of page