STOLARNA

Teater Trixter

presenterar

Stolarna 

av

Eugène Ionesco 

i översättning av

Sven Åke Heed

Teaterförlag:

Nordiska ApS - Köpenhamn

 

Stolarna (Les chaises) skrevs av Eugene Ionesco 1952 och räknas som en absurdistisk, tragisk fars. Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är åldringar, över 90 år, och bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Ett klassiskt ramverk för en absurd pjäs, med andra ord. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut, då båda karaktärerna hoppar ut genom fönstren, ner i havet. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet med sin kroppslösa närvaro – vilken symboliseras av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.

Som jag ser det är detta en fascinerande inramning och händelseförlopp i en för övrigt mycket välskriven absurd pjäs. Det unika för pjäsen ligger emellertid bortom denna struktur, och rör snarare karaktärernas essens och hur de tvångsmässigt tar emot inbillade gäster. Vilka är dessa gäster? Vad symboliserar de för det åldrade paret? Varför är deras ankomst så viktig och vad händer när värdarna tappar kontrollen över sitt värdskap?

Stolarna är för mig en mycket känsloladdad pjäs, som avslöjar delar av människans själ som annars ofta döljs. Vi är alla vana vid att läsa om hur små barn drömmer om sin framtid – hur de i sin fantasi målar upp liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.

Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.

Då de gamla paret tillsammans drömmer om sitt inbillade förflutna, blottläggs vad de i själva verket faktiskt har: ett symbiotiskt, intensivt känslosamt sätt att tillsammans konstruera denna fantasivärld – som en sista, målmedveten och meningsbärande handling i ett liv som snart ska ta slut.

Jag uppfattar Stolarna som känslomässigt gripande, samtidigt som den utan tvekan är väldigt underhållande på ett tragikomiskt vis. Pjäsen blottar den mänskliga själens sårbarhet och det är svårt att inte identifiera sig med och känna starkt för karaktärerna på scenen. Det är kort sagt ett skådespel om det mänskliga tillståndet. Den porträtterar inte enbart vårt begär efter mening, utan också kärlekens kraft, som i det gamla parets fall lyckats överleva ett helt liv.

Vera Berzak, regissör

 

Premiär 16 oktober kl 19.00

 

Regi: Vera Berzak

Medverkande: Ingvar Örner, Annika Nordin

Scenografi: Ger Olde Monnikhof

Koreografi: Freï von Fräähsen

Ljus: Miranda B Wikström

Producent: Anna Sefve

 

 

 

 

 

 

 

Andréegatan 13

413 27 Göteborg

 

Telefon +46 (0)31 15 90 55

E-Post: info@trixter.se

 

Speldatum

Fre  16 okt kl 19.00 PREMIÄR

Lör 17 okt kl 19.00

Ons 21 okt kl 19.00

Tor 22 okt  kl 19.00 

Sön 25 okt kl 17.00

Ons 28 okt kl 19.00

Tor 29 okt kl 19.00

Ons  4 nov kl 19.00

Tor  5 nov kl 19.00 

Sön 8 nov kl 17.00

Ons 11 nov kl 19.00

Tor  12 nov kl 19.00 

Ons 18 nov kl 19.00

Tor  19 nov kl 19.00

Sön 22 nov kl 17.00

Ons 25 nov kl 19.00

Tor  26 nov kl 19.00 

Sön 29 nov kl 17.00 SISTA!

Vera Berzak

Annika Nordin, Foto: Ines Sebalj

Miranda B Wikström

Ingvar Örner, Foto: Miranda B Wikström

Ger Olde Monnikhof