Skriv upp mig

Manus och regi: Petra Revenue och Lars Andersson
Musik och ljudkollage: Björn Knutsson
Scen: Ger Olde Monnikhof
Kostym och attribut: Tina Lenne, Erika von Weissenberg och Rachel Kent
Foto: Peter Lloyd
Producent: Inga-Bodil Hermansson

Franceska reser genom att jaga efter Vilde John, den perfekte älskaren. Patrik flyr genom storvulna fantasier om sig själv som tropisk fiskare och lysten upptäcktsresande, även där det inte finns något nytt att upptäcka. Marit flyr genom att dricka alkohol, den får henne att släppa taget om sig själv. Anna-Maria reser genom halvdvalans förlovade land med en kappsäck full av sömnpiller.
 

Sören vet inte varför han reser, kanske för att komma nära sin personliga assistent som dock ter sig allt mer som en hägring. Jazz har deserterat och ägnar sig nu åt att underhålla andra som är ute och söker efter något som inte går att formulera varken med exotisk dans eller på papper.
Semesteranläggningens föreståndare Simone har redan rest långt bort och hoppas komma hem igen, till sig själv, till en plats där hon hoppas att andra ska vilja stanna.



"Om du frågar ditt hjärta så visst känner du att jag älskar dig? Helt utan krav. Utan några förpliktelser. Bara för att du förtjänar det. Det är så enkelt. Bara en fråga om att bestämma sig. Du kan känna kärlek. Till de dina. Dina barn, dina vänner. Till främlingar - dina främlingar om du fattar hur jag menar. Dom du ser varje dag när du åker till jobbet, när du handlar. Köper dina cigaretter. När du lämnar in en liten travrad och du står där, tätt intill en främling som också drömmer om att vinna enorma summor pengar. Alla dom du ser och som är en del av ditt liv. Av din vardag. Av dig själv. Dom är en del av dig. Den luft du andas in har just andats ut av en främling. Fanns dom inte skulle du vara helt ensam. Tänk dig ... helt ensam."

ur föreställningen

Några ord från en av författarna



När jag och Lars Andersson började arbeta med detta projekt var temat klart; vi skulle skriva om ensamhet kontra gemenskap. Hur subjektiva förväntningar kan göra att man faktiskt inte ser de människor som man skulle kunna uppleva sann gemenskap med. Miljön var given, en semesterort dit många far och tar sin längtan och sina önskedrömmar med sig. Kanske hoppas man vara en annan när man kommer fram, innan man upptäcker att man alltid har en reskamrat, en skugga, som man inte kan bli av med; nämligen sig själv.



Om form; Ursprungligen ville vi arbeta med ett väldigt uppbrutet formspråk, vår tanke var att karaktärerna knappt skulle prata överhuvudtaget- vi ville att rörelse, film och inre monologer skulle slå sönder scenbilderna konsekvent. Men ju längre arbetet gick ju fler mötespunkter hittade både vi och karaktärerna. Plötsligt ville dom säga mer än att bara ropa på hjälp! Dom ville få riktiga vänner…



Typiskt Trixter; Som vanligt har alla skådespelare bidragit till föreställningens slutgiltiga form med just sitt speciella uttryck. Vi har i denna uppsättning haft förmånen att skriva direkt för skådespelarna vilket alltid är en fantastisk utmaning…och väldigt roligt. Och svårt.



Vem har gjort vad?

Björn Knutssons musik/ljudbild har inspirerat till pjäsens utformning och tillkomst, han har arbetat tätt tillsammans med Salome Kent, som även är sjunger och spelar i föreställningen.
 

Ami Skånberg Dahlstedt som spelar Jazz, har koreograferat Bollywooddanserna samt de japaninspirerade danserna, och bidragit med sitt koreograf öga även till andra sekvenser. Läs mer om Amis arbete på www.dansar.nu
 

Karin Blixt som är Simone, Evalena Ljung-Kjellberg, vår Anna-maria, och Ingvar Örner, här Patrik, hör till Trixters ganska(?) dansanta fasta ensemble, Även här har impulser till scenernas form och färg uppkommit. Lars Andersson, som i denna föreställning är skådespelare, medregissör och medförfattare, står tillsammans med undertecknad för grundidén.
 

Anette Sevreus, som spelar Marit, är en gammal bekantskap som vi nu återknutit bekantskapen med och Carina Söderman som Francesca är vårt nya fynd, som här gör sin första Trixterföreställning.

60-tals filmen är ursprungligen gjord av Amis Pappa Jan Skånberg.

Partyfilmen är gjord av ensemblen.
 

Anna Wemmert är vår ljussättare, assisterad av vår tekniker Efraim Kent, som också kör föreställningen.

Scenografin är gjord av Ger Olde Monnikhof.

Kostym och rekvisita; Tina Lenne, Erica von Weissenberg och Rachel Kent.

Producent Inga-Bodil Hermansson, prodass Bea Berggren.

Grafisk form; Brita Bahlenberg.