När kriget kom till Partille

I rollerna: Tina Lenne, Lars Andersson, Ingvar Örner, Evalena Ljung Kjellberg, Robert Bolin, David Sperling Bolander
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Musik: Björn Knutsson
Rekvisita / kostym: Lisa Botrugno, Petra Revenue,
Produktion: Frida Mellbin
Produktionsassistent: Östen Krook
Ljus: Charlie Åström
Trycksaker: Jörgen Nordqvist
Webb: Brita Bahlenberg
Foto: Peter Lloyd

Recensioner

Göteborgs Fria Tidning Helena Krantz


"Lysande ensemblespel på Teater Trixter.// Evalena Ljung Kjellberg njuter av sin karaktär, hon får många tillfällen att briljera och tar elegant tillvara dem, med perfekt tajming. Överhuvudtaget är Petra Revenues text perfekt för den här ensemblen, eller om det är tvärtom. Och dessutom är samspelet mellan aktörerna så tajt och bra att det skulle kunna fungera som en instruktion i ensemblespel."



Omvägar till en föreställning* – Petra Revenue om hur pjäsen blev till



Idén till När kriget kom till Partille föddes hos Petra Revenue då hon i slutet av 80-talet reste runt i Mellanöstern tillsammans med sin bästa vän, en amerikansk fotograf. Petra skriver om den tiden:



I Israel hamnade vi i verkligheten. Min väns familj var judisk och hade hårda minnen från andra världskriget där hennes mamma flydde från sitt hemland och hamnade i läger i Tyskland. Hon befriades sen av en amerikansk soldat och dom gifte dig och fick fyra barn. (se Tanjas historia i pjäsen – den är ”sann”, om man nu vågar använda ett sådant begrepp). Jag bodde tidvis hemma hos denna generösa och underbara familj som verkligen tog mig till sitt hjärta som om jag vore deras dotter. Jag fick resa med dom, träffa deras vänner och när jag var pank och ensam så försörjde dom mig till och med. Här fördes heta diskussioner om Israel kring köksbordet. En av döttrarna i familjen valde en sionistisk väg och gick med i armén. Medan mamman kallade landet för ett ”konstruerat judeghetto”, och sa att hon aldrig tänkte sätta sin fot där, vilket för mig var anmärkningsvärt med tanke på hennes egna dramatiska historia. Det här var på den tiden då vi i Sverige inte beskrev oss i termer av religiös tillhörighet på de sätt som ofta sker nu. Trots att jag själv grubblade mycket som dom flesta unga människor gör kring om det gudomliga finns eller inte.


Tankarna kring en pjäs om krig följde Petra och långt senare vädrade hon idéerna med regissören Björn Melander. De diskuterade möjligheten att göra en pjäs om Israel/Palestina konflikten men kom aldrig vidare i planerna:



Våra retoriska poänger var för platta kändes det som, skriver Petra, Men att försöka skriva något om krigets mekanismer fastnade i mig, även om ämnet kändes väldigt stort. Man vill ju gärna säga något annat än att ”krig är dåligt”.

Då Petras privata förhållande rasade ihop några år senare kom tankarna om krig åter till henne:



I en skilsmässa blir man verkligen varse sina lägsta instinkter. Man blir fundamentalistisk i sitt sätt att tänka. Man sitter plötsligt inne med ”sanningen”, man slåss för det som är ”ens eget”, hus och hem blir viktigt. Man vill ha rätt och den man älskat blir plötsligt hotfull, ja den man tror är ens andra hälft blir tvärt ”fienden”. Mitt i röran tänkte jag: det här måste jag skriva om på något sätt (författarens förbannelse).



Pjäsidén tog långsamt form och under påverkan av olika dramatiker, vänner och kollegor blev det tillslut När kriget kom till Partille, som sattes upp på Stadsteatern i Göteborg 2003. Nu, efter ytterligare bearbetning, kommer kriget till Teater Trixter. Petra skriver att det varit otroligt roligt att ta upp pjäsen igen tillsammans med regissörer, musiker, scenograf och skådespelare på Trixter;

…för att få se det i en version som kokar ihop nya impulser med det jag fantiserade om ursprungligen, och som förenar alla trådar och impulser och människor som under vägens gång påverkat just den här historien.