INGEBORGS MANIFEST

 

 

 

 

 

 

 

English Information click here

Ingeborg är en demonisk regissör som aldrig tvivlar på sin egen begåvning. Nu har hon samlat sina arbetskamrater för att berätta om nästa uppsättning, en historia om tung manlighet i ett rum med röda tapeter.  

Dämonerna trilskas dock, Ingeborg hör ekon av tidigare kritiker, magen krånglar, skattemyndigheten jagar henne och det surrar i lokalen.

Minnena av ett otal ruskiga kärleksaffärer förföljer henne även om hon egentligen inte alls är intresserad av någonting annat än verket.

 

Skapas nya meningar om det manliga geniet inte är manligt? Humoristisk föreställning om manligt och kvinnligt språk!

Att med text och ord utforska Ingemar Bergmans sätt att tilltala sina medarbetare och beskriva sitt privatliv var till en början ett humoristiskt experiment. Det blir tydligt hur både raljerande och lättsinnigt han beskriver uppbrott från kvinnor, besattheten i sin egen mor och frånvaro av empati inför sina barn och ett totalt, närmast narcissistiskt, fokus på sitt arbete. Paradoxen ligger kanske i att han trots dessa glapp i karaktär ändå lyckas skildra kvinnor som talar till oss. Verkligt psykologiska porträtt som vi kan relatera till och vill se mer av. Hur sker detta? Hur kan vår pjäs utgöra en kommentar? Precis som i Bergmans egna verk är vi intresserade av Persona, masker, identitetsupplösning och hur man som konstnär och människa beskriver sig själv både inför sig själv och inför andra.
Trots sina ständiga utbrott och kompromisslösa arbetsdisciplin är Ingmar Bergman oftast älskad och hyllad av sina skådespelare och medarbetare. Dottern Linn Ullman beskriver i ”de oroliga” Ingmars unika förmåga att se människor, att lyssna på dem och få dem att känna sig trygga. Hans sätt att tala om sina tillkortakommanden får dessutom människor att mjukna, att acceptera hans lynniga karaktär.


Kommer Ingeborg inge samma känsla av trygghet, av kvinnligt geni som vi litar på? Hur lyssnar vi på Ingmars ord när avsändaren är någon helt annan? Hur kan vår pjäs utgöra en kommentar till en pågående diskussion om kön, genus, manligt och kvinnligt språk?

 

Texten är inspirerad av Ingemar Bergmans sätt att tala. Inte en bokstavlig text skriven av honom.

Med: Gilda Stillbäck

Av: Petra Revenue och Gilda Stillbäck

Musik: Björn Knutsson

Scen: Ger Olde Monnikhof

Ljus: Miranda B Wikström

Producent: Anna Sefve
Konstnär som ställer ut i samband med premiären: Lars Wiberg

Projektet är en Trixterproduktion. www.trixter.se

Läs mer om Gilda Stillbäck här: http://www.gildastillback.com/
Petra Revenues hemsida här: http://www.petrarevenue.n.nu/

Andréegatan 13

413 27 Göteborg

 

Telefon +46 (0)31 15 90 55

E-Post: info@trixter.se

 

Speldatum

Fre  20 Mars kl 19.00 Fåtal Biljetter 

Sön 22 Mars kl 17.00

Mån 23 Mars kl 11.00 SKOLFÖRESTÄLLNING Utsåld

Tis 24 Mars  13.00 SKOLFÖRESTÄLLNING

Tor 26 Mars  Kl 19.00 

Fre 27 Mars kl 19.00

Sön 29 Mars kl 17.00

Tis 31 Mars kl 19.00

Ons  1 April  kl 19.00

Sön 5 April 17.00

Tis 7 April 19.00

Ons 8 April kl 19.00

   

 

 

 

Biljettpriser:

Ordinarie - 150 SEK

Studerande, arbetslös, pensionär och sjukskriven - 100 SEK

Foto: Per Englund

Foto: Martin Mirko

Premiere March 20, 2020 INGEBORGS MANIFESTO

Play time 45 min

Our ambition with INGEBORGS MANIFESTO is to create a female character, a feminine body that speaks with Ingemar Bergman's words. We want to examine the following questions:

Is new meaning created if the male genius is not male anymore? Will Ingeborg provide the audience the same sense of security, a genius that we trust? How do we listen to Ingmar's words when the sender is someone completely different? How can our play constitute a comment on an ongoing discussion about gender as well as male and female language?
 
Writer / director Petra Revenue and dancer / choreographer / actress Gilda Stillbäck met during the project Mixed Minds 2018 and designed a pilot for Ingeborg's Manifesto. Together, the two artists found a seed to grow, a project that now finds it´s final format at Trixter.

Exploring Ingemar Bergman's way of addressing his employees and describing his private life with his own words was initially a humorous experiment. It became clear both how distant and frivolous he describes the break-up with women, his obsession with his own mother and the absence of empathy for his children as well as a total, almost narcissistic, focus on his work.

The paradox perhaps lies in the fact that despite these glitches in character he still manages to portray women who speak to us. Deep psychological portraits that we can relate to and want to see more of. How does this happen? How can our play be a comment to this enigma?

Just as Bergman himself, we are interested in Persona, masks, identity- dissolution and how, as an artist and a person, we present our image and soul both to ourselves and to others. Despite his constant outbursts and uncompromising work discipline, Ingmar Bergman was usually loved and praised by his actors and co-workers. His daughter Linn Ullman describes Ingmar's unique ability to see people, to listen to them and to make them feel safe. His way of talking about his shortcomings also made people more open to accept his moody character. The question remains: Would that behavior work for a woman?

Ingeborg's Manifesto will include both text and movement, dance and absolute stillness.

 

Phone +46 (0) 31 15 90 55

Email: info@trixter.se