Cuba-Cola

Manus: Tomas Larsson och Petra Revenue
Regi: Petra Revenue
Regiass: Beatrice Berggren
På scen: Karin Blixt, Lars Andersson, Ingvar Örner, Evalena Ljung-Kjellberg, Peter Parkrud
Ljus, scenografi och kostym: Studio Oscuro
Musik: Tomas Larsson
Foto: Peter Lloyd

Tre män. Lenny, Sam och Göran möts på en garageuppfart för första gången på 25 år, och upptäcker att de alla tre är på jakt efter den man de en gång var. Var kommer den där oron ifrån egentligen? Varför är världen nu i svartvitt och inte i färg? Och vem är Nelly som plötsligt dyker upp och vill prata om det dom aldrig nämner, det där som hände för länge sedan?



Känner du en medelålders man?

- Som tycker att han ser ungefär likadan ut nu snart fyllda 50, som när han var 30?
- Har tre äktenskap bakom sig, men fortfarande drömmer om den stora kärleken?
- Spelade i ett band som ung och fortfarande grubblar på när popkarriären ska komma igång på allvar?
- Inte tål en viss kvinnoparfym eftersom doften påminner honom om någon han vill, men inte kan glömma?
- Har renoverat samma bil i ett decennium?
- Älskar Barbie Benton och vägrar slänga sin gamla rullbandspelare?
- Undrar varför han for och vart han nu är på väg?

Eller är du kanske en sådan man själv? Om så är fallet är Cuba-Cola pjäsen för dig



Recensioner



Hallands Nyheter 2006-02-24 Björn Gunnarsson
Det påstås att män undviker teater, därför att känsloutspel och rollidentifikation kan uppfattas som feminint. Hys ingen fruktan mer, nu finns Teater Trixters Cuba-Cola, och manligare kan det knappast bli. Tonträffen i Petra Revenues och Tomas Larssons manus är exact: precis så låter gubbagnabbet bland oss grånande fäder som aldrig upphört vara pojkar....Det bästa med föreställningen är dock
varken den detaljerade rekvisitan eller den ömsom rått humoristiska.ömsom stilerat poetiska texten, utan det fantastiska spelet... Det är som om Lars Noren hade skrivit ett existensiellt livsdrama för Roy och Roger på Macken. Detta är verklig Folk-teater, och jag törs nog påstå att Cuba-Cola är det mest välspelade och underhållande teaterstycke man kan se på Göteborgs scener just nu.

Göteborgsposten 2006-02-24 Sven Rånlund
Missa inte Cuba-Cola! En tankeväckande underhållande text om självbilder och livslögner....urstarkt
ensemblespel...Andersson spelar överenergiskt fram en dubbelbottnad,oväntat hisnande tolkning av
livslögnaren på väg att brisera. Mot Örners trygga vemodiga karaktär i oljig karaktär tar han gradvis
mark....när Peter Parkrud som den halkige kåtbocken Göran kommer in börjar det slå gnistor...
Efter paus skiftar stilen till tragisk absurdism, en palett regissören Revenue behärskar som få...
Inte på länge har jag sett en frigrupp bättre använda sitt unika kapital.



Bohuslänningen 2006-03-02 Anders Thuresson
...en vacker och kärleksfull dekonstruktion av ett daterat svenskt mansideal..Pjästexten är ett under av dramatiskt välbyggd komplexitet vars samsyftande rörelser i ett härligt samspel skickligt vävs samman fram emot ett överraskande slut...jag kan svårligen tänka mig en bättre föreställning att föra ut till skolorna än detta starka bidrag till genusdebatten.



GT 2006-02-23 Johan Hilton
Cuba colas kvaliteter består främst i skådespelarprestationerna. Såväl Eva-Lena ljung-Kjellberg och Karin Blixt gör nämligen habila rollarbeten. Och Karltrion Ingvar Örner, Lars Andersson och Peter Parkrud tecknar ömsinta, rentav rörande, porträtt av vingbrutna män, med en bärs i näven och kappsäcken full av outlevda drömmar. Vackert så.



Nummer 2006-xx-xx Anna Håkansson
Cuba Cola är en skicklig och genomarbetad dekonstruktion av manligheten. En av människans alla roller som skyddar oss mot en obegriplig värld.



Nättidningen Alba 2006-xx-xx Åke S Pettersson
Det var en rolig föreställning och man kände igen sig från ett antal filmer och pjäser och revynummer
men också från den genomlidna verkligheten.



Alba 2006-xx-xx Kajsa Öberg Lindsten
Jo, visst är Cuba Cola en saga! En saga av exotiskt slag – från den svenskaste av glesbygder.
Där det är långt mellan människorna och myren ligger närmare än mataffären.



Svenska Dagbladet 2006-02-xx Hans Ingvar Hansson
Pjäsens andra hälft inleds med en effektiv dansscen som är en uppiggande kontrast till första aktens snackande och spelstilen förändras. I de följande scenerna pendlar spelet mellan realism och symbolspråk. De tre männen betraktas ur förändrat perspektiv, med kvinnors ögon. Hur döms de av andra? Vem gjorde de illa, förutom sig själva?