Buktalare

En dämpad cabaret för nedstämda



Premiär den 18 Mars 2010 Kl. 19.00

Regi och musik: Björn Knutsson
Text och performance: Tina Lenne, Ingvar Örner, Karin Blixt, Lars Andersson
Övergripande dramaturgi och text: Petra Revenue
Scen: Ger Olde Monnikhof
Ljus: Gruppen och Efraim Kent
Kostym: Johanna Ask
Rekvisita: Beatrice Berggren
Produktion: Frida Mellbin
Produktionsassistent: Evalena Ljung Kjellberg
Sufflering: Östen Krook
Foto: Oskar Allerby
Grafisk design: Peter Alfredsson

Åsktunga moln, skramlande steppskor, glittrande hårsvall, talande dockor, rosa skepp och en man i magen på sin egen depression.

Bertil får av sin psykolog rådet att överlista sin depression med hjälp av CG Jungs metod ”active imagination”. Håkan mäter allt, han har förlorat sin kärlek i ungdomen och sedan dess älskar han bara dem som liknar. Innan hennes kropp faller sönder ska Sigrid åka till en annan planet. Ingrid jagar sin syster mellan världar.

Buktalare är en annorlunda lek på gränsen mellan fantasi och verklighet. Vi undersöker vad som är en personlig fiktion. Om vi alla är fast i en begränsad beskrivning av vilka vi är. I vilka gränsland kan vi i så fall mötas?

Recensioner



GP
Här kan alla hitta något knäppt att känna igen, något som skaver och sliter.



GT
Charmiga ufon // I det irrationella finner vi både humor och tragik, skräck och poesi. Det är ur dessa båståndsdelar Petra Revenue och hennes regissör; Björn Knutsson, slår sitt guld: glimtar av en djupare, konstnärlig sanning.



Göteborgs Fria Tidning
I händerna på Teater Trixter blir annorlunda intressant // Genialiskt och omotiverat samtidigt // Buktalare är intressant och spännande teater, det är inget snack om det. Skådespelarna är klockrena och har det hela i sina händer, spelat brister inte för en millisekund.



Alba
Djupt originellt// Här möter man det som Teater Trixter har utvecklat till en alldeles egen stil: en realistisk människoskildring med absurda inslag och en vänlig, optimistisk och tolerant ton.// För Trixter är en professionell teater som vågar vara "anspråkslös" på bästa tänkbara vis.// Jag går ut från föreställningen med en varm känsla inombords: folk är konstiga, men det är jag också. Och vi har alla rätt att finnas till.